Allt du bör veta innan du bestämmer dig

De flesta svenska laboratorier anger ett referensintervall på omkring 8 till 35 nmol/l för vuxna män. Värden under 8 nmol/l räknas som låga, och 8 till 12 nmol/l är en gråzon där symtom och fritt testosteron avgör.

Hemmatester på saliv eller kapillärblod kan ge en indikation, men är inte tillräckligt precisa för att ställa diagnos eller dosera behandling. Till det behövs ett venöst morgonprov från laboratorium, med SHBG och LH därtill.

Testosteron följer en dygnsrytm med topp mellan klockan 07 och 10 och fall under dagen. Ett eftermiddagsprov kan ligga 20 till 30 % lägre och ge ett falskt intryck av brist.

Högt SHBG binder mer av ditt testosteron, så att mindre är biologiskt tillgängligt. Du kan då ha bristsymtom även med normalt totaltestosteron. Därför bör fritt testosteron beräknas när SHBG är högt.

Nej. TRT ligger på doser som återställer en normal nivå, och styrs av blodprov. Steroidkurer ligger på många gånger högre doser, ofta flera preparat samtidigt, och utan läkare inblandad.

Vid bestående hypogonadism är behandlingen oftast livslång, eftersom symtomen kommer tillbaka när man slutar. Går orsaken att åtgärda, som övervikt, läkemedel eller för lite sömn, kan man ibland trappa ned.

Före start, därefter efter 6 till 12 veckor, och sedan var 6:e till 12:e månad när nivån är stabil. Hematokrit, PSA och östradiol följs genom hela behandlingen.

Nej. Utan prov vet varken du eller läkaren om det finns en brist, om dosen är rätt, eller om blodvärdet stiger för högt.

Nej. Enklomifen förutsätter att hypofys och testiklar fungerar, alltså sekundär testosteronbrist med lågt eller normalt LH. Vid primär brist med högt LH har det ingen effekt.

Stora studier har inte visat någon ökad risk för hjärtinfarkt eller stroke, så länge nivån hålls inom det normala och följs med blodprov. Risken handlar framför allt om högt blodvärde och obehandlad sömnapné.

TRT ger inte håravfall i sig, men kan skynda på ärftligt håravfall hos den som är anlagd för det, eftersom mer testosteron ger mer DHT.

Ja, men sluta planerat. Den egna produktionen är nedtryckt och behöver tid, ofta med hjälp av HCG eller enklomifen, för att komma igång igen. Slutar du tvärt får du oftast några veckor med tydliga bristsymtom.

Det beror oftast på för högt östradiol. Lösningen är oftast jämnare eller lägre dos, ibland anastrozol i låg dos om proverna visar det.

Spermieproduktionen sjunker kraftigt hos de flesta så länge behandlingen pågår. Hos de flesta går det tillbaka inom 6 till 12 månader efter att man slutat, särskilt med en omstart som bygger på HCG, men någon garanti finns inte.

Ja, vid bekräftad hypogonadism kan testosteron skrivas ut inom läkemedelsförmånen, och du betalar då bara upp till högkostnadsskyddet. Kraven är stränga: symtom i kombination med upprepade låga morgonprover, och som regel en specialistbedömning.

För att du betalar hela kostnaden själv: konsultation, blodprov, läkemedel och uppföljning, utan subvention. I gengäld slipper du vänta på remiss och utredning.

Hos män med övervikt, dålig sömn eller högt alkoholintag kan goda livsstilsåtgärder ge en ökning i storleksordningen 20 till 50 % från utgångspunkten. Hos män som redan har god livsstil och verklig hypogonadism är ökningen liten.

Nej, inte i någon dokumenterad grad. Tribulus, D-asparaginsyra och liknande preparat har inte visat sig höja testosteronet tillförlitligt hos män med normala nivåer. D-vitamin och zink hjälper bara om du faktiskt har en brist.

Förbättrad sömn kan ge mätbar effekt inom veckor. Viktnedgång och styrketräning behöver tre till sex månader innan förändringen syns tydligt i blodproverna.